Kändes inledningsvis rätt bra. FAS hade pratat innan om att ge anfallsspelet en chans. Man skulle rulla boll och försöka anfalla mer och låta defensiven bli lidande.

Som sagt, det fungerade faktiskt inledningsvis, men sen kändes det som att motståndarna vred upp tempot och det man visste innan, dvs att rulla i anfallet och våga fylla på kanske skulle straffa sig bakåt, gjorde just detta.

Det ramlade in en del bollar och även om deras första mål är snyggt så är det mer av tur. Bollen spelas in från vårt vänsterhörn till en spelare i utkanten av straffområdet, passningen är dålig så spelare som ska ta emot får sträcka sig och med denna sträckning får han en perfekt styrning som seglar in i bortre krysset. Snyggt, ja! Men det kändes som att det inte var FAS dag helt enkelt.

Sedan ramlade det in fler bollar och sista är pricken över iet när Simon ska stöta undan och istället slår en perfekt lobb över egen målvakt och in i mål. Förargligt att Simon när vi sedan summerar turneringen blir ända spelare som gjort mål...